I junimånad besökte Jonas Andersson och Johnny Petersen Guinea i Västafrika för första gången. Här kommer Jonas skildring från kampanjen.

För att ta oss längre in i landet och upp i bergen där vår kampanj skulle hållas var vi tvungna att passera inte mindre än tre tungt bevakade militärposteringar. Sedan militärjuntan tog över styret av landet stoppas och kontrolleras varje bil och lastbil som passerar. Utan våra lokala kontakter med i bilen som vi hyrt hade vi aldrig kommit vidare.

Väl på plats i Kindia introducerades vi för de lokala pastorerna som varit i gång med förberedelser för kampanjen en längre tid. Det fanns en stark förväntan och tacksamhet i gruppen och Johnny och jag fick höra att vår kampanj kommit som ett svar på deras böner. Det är ett privilegium att få vara Guds ambassadör med glädjebud till nya platser och områden.

Vi fick en fin men problematisk start på kampanjen. Cirka 400 personer var samlade på fältet, men sedan kom regnet och åskan! Nästan varje dag var det samma sak. Flera hundra kom för att lyssna och en stadig ström a människor sökte sig till platsen, men sedan öppnade sig himlen. Trots att vi förbrukade inte mindre än fyra förstärkare och tre olika set med högtalare som alla exploderade på grund av allt regn så gav vi inte upp ett enda möte. Och det fick resultat. Folk pratade om kampanjen och vad Jesus gjorde överallt i staden.

Redan första kvällen så fick folket uppleva att Jesus har all makt i sin hand. En helt blind, muslimsk kvinna ställde sig plötsligt upp och ropade ut med hög röst – ”Jag kan se, jag kan se”! Jublet som bröt ut var helt enormt och folk fullkomligt stormade scenen i vild glädje. Under flera minuter var det enda man kunde höra, namnet ”Jesus, Jesus, Jesus” som skanderades av folkskaran!

Regnet var inte det enda som försökte stoppa kampanjen. Bara 500 meter från hotellet där vi bodde fanns en bas för fanatiska muslimer. De tillsammans med muslimska präster var runt i hela staden och uppmanade och hotade folk att inte gå på mötena. Många vågade sig inte  till kampanjplatsen på grund av detta  förrän sent, sent på kvällen när det var helt mörkt ute. Men varje kväll var det nya människor som kom och Jesu namn blev ärat och upphöjt. När vi en av kvällarna på grund av regnet fick söka oss in under tak för att över huvud taget kunna ha mötet så blev en stum man helad! Miraklerna och den starka, men enkla proklamationen av evangeliet gjorde verkligen starkt intryck på många. Staden Kindia är dominerad av folkgruppen Fulani, en av de första folkgrupperna i Afrika som antog islam. Det var också denna folkgrupp som tog islam till hela Nord- och Västafrika. De är oerhört stolta över sin religion och historia och har varit mycket svåra att nå med evangeliet genom historien. Men kväll efter kväll gensvarade många av dem. Bland annat kom några militärer från juntan, tillhörande denna grupp, fram och sökte frälsning en kväll. Två av dem var de högsta officerarna för stadens regemente!

En muslimskt uppklädd man som jag lade märke till, kom på samtliga möten. Första kvällen såg jag hur han satt kvar och övervägde att ge sitt liv till Jesus, men valde att inte göra det. Andra kvällen blev hans hustru helad och vittnade framifrån scenen om sitt mirakel. Tredje kvällen tog han med sin son fram för frälsningsbön men mannen själv överlät sig inte. Den fjärde dagen så tog han med sin son till pastorsseminariet för att sonen var besatt av en ond ande. Flera gånger hade sonen kastats till marken och hade många ärr i ansiktet till följda av detta. Ibland blev han så uppfylld av vrede att han gav sig på sina föräldrar och jagade och slog dem. Jag bad till befrielse med sonen och ledde honom till frälsning! Jublande berättade han för sin pappa att alla onda orena tankar var borta! Jag frågade då pappan om de skulle fortsätta att gå till moskén och vara muslimer… Mannen skruvade på sig och sa: -Det är för tidigt för mig att säga att jag ska vara en kristen, men allt det som Jesus gör genom er driver mig fram till det avgörandet! Då berättade jag för mannen att det spelar ingen roll vad man kallas, huvudsaken är vad man gör med Jesus. -Ja, Honom tror jag på nu,  jag tror han är här, och så pekade han mot sitt hjärta! Han kom fram den fjärde kvällen och bad nu själv frälsningsbönen för att markera att han nu gjorde sitt beslut offentligt!

Genom ett arbete som vår kontakt Oury startat på fängelserna så fick Johnny och jag också möjlighet att besöka landets tredje största fängelse på söndag förmiddag. På detta fängelse satt över 800 fångar vara över hälften är dödsdömda som bara väntar på att få sina dödsstraff verkställda. De övriga sitter inne på livstid. Här sitter mördare, våldtäktsmän, knarklangare etc. och många helt oskyldiga. De flesta är relativt unga, lågt utbildade fattiga män. Utan pengar har de inte kunnat ha någon advokat och en del har genom falska anklagelser fått ta straffet för någon annans brott.

Varje vecka går soldaterna in och hämtar ut 8-10 personer. De släpas upp på ett berg, skjuts och faller ner ca 1 km i en ravin där de vilda djuren får äta upp vad som blir
kvar. Det stinker fruktansvärt där vi går runt inne på fängelset. Fruktan lyser tydligt i fångarnas ögon när vi öppnar celldörren och flera sitter ihopkurade mot cellväggen som för att ta skydd. Ingen av dem vet vilken dag, vecka, månad eller år som är deras sista. Men vi kom inte med dödens budskap utan fick på denna hemska plats ge Livets ord! I alla celler fick vi eskorterade av flera soldater, be för fångarna. Och i en cell fick jag uppmuntra och predika för en liten kristen församling som startats bland fångarna. Tre av dem som satt med i samlingen var muslimer och när jag gjorde frälsnings-inbjudan gensvarade de en efter en. Vilken lättnad, frid över deras ansikten efter att vi bett frälsningsbönen. Dödens makt var krossad också i deras liv. En dag ska jag träffa dem igen och när vi tog varandras händer bjöd vi in varandra till våra boenden i himlen. De flesta av dem kommer troligen att få vänta på mig ett tag, men det blir ett härligt återseende!



På hotellet vi bodde fick vi en av kvällarna möjlighet att be för hon som var ansvarig för restaurangen. Hon blev helad i sitt nyckelben vilket i sin tur ledde till att vi fick predika och be för hela hotellpersonalen, inklusive ägaren. Alla åtta tog emot Jesus som sin Herre och Frälsare!

Veckan i Kindia satte avtryck i våra hjärtan och genom Guds nåd fick vi  genom kampanjen göra ett rejält avtryck av Guds kärlek i staden. Någonstans mellan 450-500 personer finns registrerade med namn och adresser för vidare uppföljning i kristen tro. Redan första söndagen innan kampanjen var avslutad hade alla församlingar upplevt tillväxt och flera av dem var proppfulla både inne och utanför kyrkan! Ytterligare en ny församling har också startats! Vår medarbetare Oury och hans team arbetar nu de närmaste månaderna tillsammans med de lokala kyrkorna på att följa upp skörden och att också gå vidare och inta ny mark för Jesus. Nyfikenheten är stor och jag drar mig till minnes en kväll då en kvinna skrek till mig – jag måste ha en Bibel! Vi tackar Gud för denna första mycket pionjära kampanj i det onådda landet Guinea. Om Gud vill och genom ditt fortsatta stöd så ska vi återvända dit många gånger framöver. Tillsammans kan vi nå landet, en plats i taget.

Jonas Andersson