Det vi gjorde i Sudan...

Det vi gjorde i Sudan skall man inte kunna göra

Enligt en del västliga bedömare skall det inte vara möjligt att predika evangeliet i öppna offentliga möten i Sudan. Sådana kampanjmöten har flera gånger stoppats under de sista åren, men ära till Gud, det var inget som hindrade vårt program i Port Sudan som ligger vid Röda havets strand. Jag och Kristoffer Birkeland, ungdomsledare från Sola i Norge reste ned några dagar innan Rickard för att dra i gång predikantkonferensen. Jimmy Carter var med på planet och gick omkring och hälsade i hand på oss medpassagerare. När han hade vandrat in på Khartoums flygplats under fanfarer var det bara att följa efter. När jag bedyrade för tullpersonalen att jag inte hade någon "whisky" utan nöjde mig med att dricka kaffe så blev det bara ett varmt handslag och så släppte de igenom oss! När Rickard kom några dagar senare luslästes varje utkast. Christoffer och jag hjälptes åt med undervisningen för pastorerna. Den helige Ande ledde oss till att tala om Nåden som fostrar oss till ett heligt liv och vad vi äger i Kristus. Intrycket att folket verkligen behövde få höra ett befriande evangelium skulle senare förstärkas.

Gaboum har nästan inte kunnat gå
p.g.a. svåra smärtor i ryggen och
lederna. Jesus helade henne och
glatt vittnade hon inför tusentals
människor om sitt mirakel.

När Rickard kom började de öppna väckelsemötena och 15 bussar hämtade folk från Port Sudans ytterområden. Det kändes i luften att nu var vi utanför det vanliga.Det var en spänning och nyfikenhet i luften, men också mycket glädje. En kör sjöng och folk dansade. Uniformerade vakter gav en officiell prägel när Port Sudans borgmästare gav sin hälsning. Många kände igen Rickard från tidigare besök och det var påfallande hur han kunde få med sig det sudanska folket i sina bilder och sin framställning i både gapskratt och allvar. Dagen därpå berättade några ur publiken hur de hade upplevt kraften rent fysiskt komma emot dem under Rickards predikan. Tyvärr krånglade det med strömmen, som det ofta gör i sådana här länder. En kväll fick medhjälparna som skrev upp namn på frälsningssökande göra det i ledljuset från vår videokamera. När båda kamerabatterierna var slut, så fick eftermötet också var slut! Två kvällar när Rickard just skulle be för sjuka blev det mörkt och ljudet försvann, vilket gjorde att vi inte kunde presentera mer än 15 helanden i mötena. Men bara det blev ett bevis på att många fler människor berördes där ute i den svarta afrikanska natten.

Fortsätt

Folket i Sudan tar emot evangeliet.