Andliga operationer - Svenska och bengaliska hjärtan vidgas tillsammans inför Guds storhet och kärlek
Kära vänner! Tio personer från Agapekyrkan i Eskilstuna och Ryttargårdskyrkan i Linköping reste innan påsk med Rickard Lundgren till Bangladesh för att förkunna Jesus i en liten landsby vid namn Dhandia. Byn hade bara ca 1000 invånare och en liten katolsk kyrka. Men Dhandia fick uppleva att nästan 3000 personer tog emot Jesus som sin frälsare!
En av medresenärena, Tim Tödt arbetar normalt sett som hjärtläkare med just ”ballongutvidgning” av blodkärl på Universitetssjukhuset i Linköping. Denna vecka var det andra typer av operationer! Dhandia fick en andlig ballongutvidgning. Här beskriver Tim med egna ord sin upplevelse...
Jag vet inte vad hon heter, inte heller hur gammal hon är. När hon får syn på oss där vi sitter och dricker vårt middagste lyfter hon händerna mot himlen och brister ut i ett högljutt ”Halleluja”! Hennes ögon strålar av glädje. Igår fick hon höra, antagligen för första gången, om att Gud har tagit mänsklig gestalt och, precis som vi, vandrat på denna jord. Kanske var det första gången hon fick höra hans namn. Säkert tändes ett hopp inom henne när hon fick reda på att denne Jesus som den förste någonsin hade besegrat döden och att han lever än idag och är överallt närvarande. Även här i en avlägsen by i sydvästra Bangladesh, 150 km öster om miljonstaden Calcutta, även här är Jesus. Predikanten ropar ut ”Jesus dog för Dig, Jesus älskar Dig!” Vid de orden händer något inom henne som hon själv inte förstår och när mannen på scenen ropar på bengaliska ”Kom till Jesus, ge Ditt liv till Jesus” så gör hon som hundratals andra som är samlade på kampanjplatsen. Hon lyfter sina händer och bokstavligen rusar fram till scenen för hon känner inom sig att denne Jesus är på riktigt och honom vill hon följa. Om undret händer då när hon bjuder in Jesus i sitt liv eller om det sker något senare i samband med bönen för de sjuka det vet jag inte. Men hon som var stum från födseln kan nu plötsligt tala och de första orden hon ropar ut är ”Halleluja” och ”Jesus”.
På samma möte lyfter en desperat mamma upp sin son på scenen. Hon fullkomligt kräver att de som så högljutt ropar ut att Jesus kan bota sjukdomar ska be för hennes pojke som är lam sedan födseln. Tre kvällar har hon kommit med sin femårige son. Flera har bett för honom. Inget har hänt. Men hon ger inte upp. Än en gång ropar hon om hjälp för sin son. Och plötsligt händer det; miraklet. Den lille pojken som aldrig kunnat ta ett enda steg kravlar sig upp och börjar lite småstapplande att röra sig på scenen. Vi tar tag i hans händer, alla vill vi röra honom, känna den lille i vår famn och få ta del i hans glädje. När lovsången tar fart ordentligt så dansar vi hand i hand på scenen. Hela folkhavet gungar med i vår takt, glädjen är stor. Festen har börjat!
Att få stå där på en skranglig scen långt ute i ingenstans och få ropa ut evangeliet om Jesus, att få se hundratals människor kväll efter kväll bokstavligt talat rycka åt sig Guds rike med våld, att få se korgar fyllas med ”decision cards”, lappar med namn och adresser, lappar som säger, ja, jag menar allvar, jag vill lära känna Jesus, att tillsammans med sina syskon från Linköping svettas sida vid sida i den 35 gradiga värmen och välsigna dessa människor i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn, att få lyfta sin blick under den fullkomligt kaotiska förbönen och se sin egen son be för dessa bengaler med en intensitet som jag inte kommer i närheten av, då känner jag, det blir inte mycket bättre än så här, detta är livet!
När slutet av kampanjen närmar sig så är vi många som längtar hem. Tillbaka till ”civilisationen”, ordning och reda och något annat att äta än kyckling och ris. Men på vägen till flygplatsen i Dhaka så händer något inom mig. Jag får en stor lust att komma hit igen. Och jag ber Gud, låt mig få åka ut igen. Snart.
När vi stiger av tåget i Linköping är friden jag känner inom mig större än på flera år. Även min familj märker att något har hänt med mig. Och det har det. Jag har fått vara med att föra hundratals människor till Jesus. Jag har fått se människor rycka till sig Gudsriket med våld. Jag har fått vara med Jesus på den plats där han trivs bäst – bland de som aldrig tidigare har hört talas om Honom.
Till Dig som inte har åkt ut på den här typen av missionsresa. Dröj inte. Stanna inte hemma. Bli involverad, ta med Dig några syskon och gå ut!
/ Tim Tödt
PS! För någon vecka fick vi veta att hundratals människor fortsatte att, gående till fots, komma till Dhandia i 5 dagar efter kampanjen! De hade hört att Jesus botar sjuka i byn. Den katolska prästen hade på påskdagens gudstjänst nästan 500 besökare! Det brukar vara 120 säger han. Våra kontaktpersoner genomför nu uppföljningen och tror att det kommer att startas 4 nya församlingar i lilla Dhandia! DS.
