Gå ut mission har haft sin första kampanj i det nästan helt muslimska landet Senegal! Jonas Andersson reste ned till Senegals huvudstad Dakar med ett team bestående av Kristina Wernvik och Jonine Carlsson från GUM’s medarbet-arskara, Hjalti Grettison från Island, samt en företagare som stått med oss under flera år; Knut Lorentzen från Norge.

En halvtimma innan första mötet skulle börja och vi precis var på väg att hoppa in i taxin så ringde telefonen och jag fick besked om att upplopp brutit ut över hela Dakar! Bilar stod i brand, butiker vandaliserades och länsades, mobben gav sig på välbärgade och mellan polis och stora folkmassor yrde gatstenar och tårgas. Polisen kunde inte garantera vår och mötesdeltagarnas säkerhet och mötet fick därför inte lov att hållas. Upploppen hade inte direkt med vår kampanj att göra, men nog är det besynnerligt att något sådant här sker bara minuter innan första mötet i det som beskrivs som Afrikas lugnaste land! Det tycks mig som att den här typen av ”märkliga” sammanträffanden ofta förekommer när Guds rike står inför ett framryckande in på fientligt territorium. Ganska förvånade och snopna fick vi gå in igen.

Istället för mötet vi skulle haft samlades vi i teamet och hade en lång bönestund i väntan på att kunna få gå ut. Efter ett par timmar kom en av våra lokala kontakter och meddelade att läget har lugnat ned sig staden. Vi bestämmer då att bege oss ut för att be för området innan vi äntligen får möjlighet att ta något att äta. Till vår stora förvåning upptäcker vi att det är ca 200 personer samlade på kampanjplatsen, som dansar och sjunger. Jag frågar vår lokale kontakt om han tror att det är någon som förklarat för dem att det inte blir något möte denna kväll. Han svarar att han inte tror det. Halleluja tänkte jag och klev upp på scenen. Utan Bibel och utkast predikade jag för de samlade och när frälsningsinbjudan gick ut sprang nära 50 personer fram för att ta emot Jesus. Herrens hand var närvarande för att bota de sjuka och vi fick höra ett par underbara vittnesbörd från scenen.

Följande dagar förvånades vi över hur svårt det var att få folk att komma till kampanjplatsen och vi beslöt oss för att ge oss ut på gator och torg tillsammans med olika team av lokala troende. På två dagar tryckte vi upp och delade ut ca 4000 speciella inbjudningar. På kvällarna innan förkunnelsen visade vi också Jesusfilmen på storbildsskärm vilket drog en del folk. Fjärde kvällen hade skaran lite mer än tredubblats. På gatan när vi var ute och bjöd in folk uppstod sköna möten och samtal med muslimer. En av kvällarna kände en av teammedlemmarna igen en man som de delat ut en inbjudan till på gatan samma dag. Nu var han i skaran av nyfrälsta - härligt frälst! Platsen vi var på var omgiven av en mängd bostadshus och lägenheter och jag hade tidigare sett att många satt i sina fönster och lyssnade. Plötsligt en kväll kände jag att jag fick väldig tro för att utmana de som satt i sina hem. När jag kallar folk till frälsning så adresserade jag därför dem alldeles särskilt. En av pastorerna ser då en uppklädd muslim lämna sin balkong, gå över gatan, tränga sig fram genom folket och komma fram till scenen för att be frälsningsbönen. Halleluja - Evangelium är Guds kraft till frälsning! Sista kvällen så hade vi lite mindre folk på kampanjplatsen, men vi upplevde ett verkligt genombrott när det gäller helande. Vi betjänade alla med handpåläggning och i stort sett alla vi la händerna på blev mirakulöst botade i Jesu namn! En kvinna som fanns med bland medarbetarna hade haft problem och smärta i sina höfter sedan 1998. Efter att jag bett för henne kom Guds kraft rusande genom hennes kropp. Hon blev så glad att hon släppte loss och dansade konstant resten av kvällen! En annan med liknande problem sedan 12 år tillbaka blev så förvånad över att hon blev helad att hon började gapskratta och hoppa och göra alla möjliga akrobatiska konster i fullständig förbluffning och glädjeyra. En härlig feststämning spreds sig bland allt folket.

En man kunde knappt ta sig fram ordentligt på sitt ben med skadat knä. Så fort han böjde på knäet gick våldsam smärta genom benet. Efter förbön då han inte blev helade frågade jag honom om han varit i kontakt med någon form av häxkonst. Han svarade då att han haft det minst sex gånger. Jag förklarade för honom Guds syn på det han sysslat med och ledde honom i en bön där vi bekände det som synd inför Gud. Sedan tog jag auktoritet över de makter som fått tillträde i mannens liv och bröt deras inflytande. Jag bad för hans knä igen och då blev mannen mirakulöst botad!

Dakar är en stad på flera miljoner människor och kanske hade vi räknat med att vi skulle få se en större skara människor söka sig till kampanjen. Men med kunskap om hur det gick senaste gången kyrkorna försökte göra en utåtriktad kampanj i den stadsdel där vi var så tackar vi Gud för vårt genombrott. Senaste satsningen blev arrangörerna stenade och kampanjen resulterade inte i en ända frälst. Totalt under de möten vi hade var det 182 personer som sökte frälsning i Senegal.
När jag ringde och pratade med vår nationella koordinator för att diskutera uppföljningen överraskade han mig. Redan två veckor efter kampanjen hade de haft möten där de samlat runt 30 nya troende i olika hem. Dessa ska så småningom utgöra grunden för en ny församling i stadsdelen de är från. Tre av de församlingar som tidigare startats i området har alla tagit emot nya troende på sina möten och sammankomster efter kampanjen. Kyrkorna har tillsammans utarbetat en strategi för att se till att alla som bett frälsningsbönen blir omhändertagna på bästa sätt. Vi följer nu med spänning utvecklingen och tackar Gud för att dyrbara själar har bärgats för evigheten i ett Afrikas mest muslimska länder! Tack för ditt understöd som gjorde detta möjligt.

Er broder, Jonas Andersson