| Intensiva
kamanjdagar pågår just nu i missionens arbete.
Mitt i alla segrar och mitt i allt motstånd som
även föregår varje seger, så går
just nu våra tacksamma tankar till Dig och Din
insats som möjliggör missionsarbetet!
Mottag ett stort tack från oss alla på de
olika missionsfälten. Här följer nu Jonas
hälsning från missionsresan till Turkiet.
Med mig till staden Izmir i Turkiet hade jag två
av Gå ut missions medarbetare, Gabriel Blad och
Emanuel Schmit. Izmir är idag en miljonstad på
över 3.5 miljoner invånare. Historiskt sett
är staden mer känd som Smyrna , vilken vi
kan läsa om i bl a Upp. kap 1 och 2. Tanken var
att hjälpa våra vänner Erdem och Mirella
med att nå ut med evangeliet så att de sedan
kan gå vidare med att starta församling.
Vi började redan första dagen med gatuevangelisation.
Efter att vi gjort ett par försök med att
samla folk runt Gabriel och Emanuel då de spelade
gitarr, sökte vi oss neråt hamnen. Där
stötte jag på två stycken spåkvinnor
som jag började prata med. Från att de båda
försökt spå mig till att en av dem blivit
helad och frälst tog det nog inte mer än tjugo
minuter. Oavsett vilka krafter man håller på
med, är Jesus alltid störst! Under tiden kom
en ung pojke förbi som undrade vad som skedde och
satte sig ner hos oss. Även han fick ta emot helande
i sin kropp och efter att hört om Jesus ville även
han be frälsningsbönen. Den dagen förvandlade
hans liv! Gud fortsatte att leda oss och under eftermiddagar
och kvällar fick vi vittna för många
turkar och våra vänner har nu flera kontakter
att följa upp och arbeta med vidare.
En spännande öppning som Herren
gav var en kontakt med presidenten för de turkiska
Zigenarna! zigenarna utgör ca 7 miljoner av Turkiets
70 miljoner invånare, så han har ett betydande
mandat. Efter att ha tillbringat tid med honom och hans
fru, vilka båda är muslimer, öppnade
han upp sitt hem för oss där vi hade möten
och bad för sjuka. Själv blev han helad i
ögonen när vi bad för honom och Erdem
har fortsatt kontakt med honom. Vem vet vad detta kan
leda till i framtiden.
I ett av hemmen vi besökte höll
vi på och vittnade och Gabriel och Emanuel spelade
och sjöng under nästan två timmar. Men
varje gång vi sa något om Jesus var det
alltid någon av de församlade som opponerade
sig. Till sista blev jag så frustrerad på
hela situationen att jag helt enkelt sa till dem att
vi tänkte be för dem som var sjuka –tre
stycken gav sig till känna. Vi började med
en man som hade svåra smärtor i ryggen och
inte kunde böja sig framåt. Under bönen
kände han en kraft gå igenom kroppen. När
jag frågade om han kunde böja ryggen började
han göra gymnastiska övningar för glatta
livet, med ett förvånat leende spelande på
läpparna.
Efter att de andra två fått
förbön och också de omedelbart blivit
vidrörda av den Helige Ande till helande var stämningen
en annan i rummet där vi satt. När vi fortsatte
att vittna var det knäpptyst och alla lyssnade.
Då vi gjorde frälsningsinbjudan tog en av
dem som tidigare opponerat sig mest till orda: ”Jag
måste säga att från djupet av mitt
hjärta så tror jag på allt ni sagt.
Jag tror att Jesus är Herren”. Från
att under 2 timmar ha argumenterat emot evangeliet var
mannen redo att be frälsningsbön och gjorde
det med besked. Jesus hade mött honom, helat hans
axel och förvandlat hans inre. Vilken glädje
i det hemmet! Efter att ha varit i flera hem och predikat
och bett för folk kunde vi när vi slutligen
skulle återvända hem räkna 10 helanden
och 7 avgörelser för Kristus i Turkiet. Var
med och fortsätt be för Turkiet att vi ska
kunna göra större satsningar där vi har
möjlighet att nå fler turkar på en
gång. Landet behöver verkligen Jesus. På
över 70 miljoner invånare gör olika
siffror gällande att endast 1000-5000 av dem är
troende kristna. Vi vill vara med och förvandla
Turkiet, en själ i taget.
Din i Kristus, Jonas Andersson
|
