Benin är ett litet bortglömt land i Västafrika med nästan 7 miljoner invånare fördelat på nästan 60 folkgrupper. Landet består mestadels av djup djungel och en del vattendrag. Längs med vägarna sitter varningsskyltar för både krokodiler och flodhästar. Jag och mitt team Fick snabbt erfara vid vår ankomst att Benin är ett av världens fattigare länder. Gatusäljare och tiggare sprang emot oss i tjogvis, med desperat blick och började tom slåss med varandra för att få vara den som skulle få något. Plötsligt blev Per Marklund omringad av poliser som helt fräckt tog hans fina digitalkamera med våld från honom. Det var lönlöst att diskutera med dem. Förtvivlat satte vi oss i bilen och bad till Gud medan vår Beninske kontaktperson började tala till poliserna om vem Jesus Kristus är. Vi gick emot den onde i Jesu namn och beslutade oss för att predika evangelium oavsätt vad som skulle hända vidare på resan. I det ögonblicket vände atmosfären i polisens vaktkur och vi fick tillbaka kameran.

Staden vi höll kampanjen i hette Lokossa och en lokal pastor förklarade för oss att betydelsen av det namnet är: ”att bo under den store medicinmannens träd”. Lokossa är själva centrum för hela västafrikas medecinmän och ockulta ledare. Stora delar av befolkningen är bundna av skräck för Voodons krafter. Flera pastorer berättade för oss om hur kyrkorna lider under det massiva demoniska trycket i staden. Flera kyrkor hade tom ingått förbund med voodoo religionens präster om att kyrkans medlemmar ska få praktisera både voodoo och kristendom och att den kristna kyrkans prästen inte skulle förbjuda det. Men de pastorer som arrangerade vår kampanj var av annan kaliber. Helt strategiskt hade de valt att varje dag under kampanjen hålla Jesusmarsch genom Lokossas gator. Själva kampanjen förlade de strategiskt till själva offerplatsen där annars voodoo prästerna brukade slakta getter för att kasta förbannelser och död på de människor som medicinmännen fick i uppdrag att ta livet av. Tvärs över gatan från denna offerplats som vi höll kampanjen på, låg en stor villa där ”Voodoo kungen”, chefen över alla medicinmän i Västafrika bodde. Han bodde där pga att korsningen vid hans hus var en rondell där sju vägar möttes. Enligt deras religion var sådana platser starka fästen för att utöva Voodoo makten på. Mitt i rondellen hade chefen låtit resa en stor staty på honom själv. Då 40% av befolkningen inte kan läsa och skriva så hade pastorerna istället för affischer och banderoller, satsat pengarna på en härlig blåsorkester som hela dagarna gick genom Lokossas gator och höll Jesus marsch! Många människor slöt upp i dansen. De spelade gamla läsarsånger som: ”Seger, seger, härlig blodköpt seger…Snart är Han här, snart är Han här, snart kommer Jesus igen… Han är kung, Han är Kung. Han besegrat dödens makt, Han Herre är….osv.

Första kvällen besöktes området av c:a 600 människor. Blåsorkestern trumpetade för allt vad de var värda och Lokossas barn dansade hängivet till lovsången framför plattformen. Rickard Predikade frimodigt om kraften i namnet Jesus och inbjöd sedan till frälsning. Ingen kom fram. Rickard upprepade inbjudan flera gånger och till slut började en äldre man med ett förlamat ben att sakta ta sig fram med hjälp av en käpp. Alla följde mannen med spända blickar när han släpade sig fram till plattformen. Rickard upprepade inbjudan många gånger under ytterliggare en halvtimme och till slut hade ett 40 tal människor samlats vid plattformen för omvändelse och för att ge sina liv till Jesus. Man kunde känna triumfen i andevärlden när till slut Rickard fick be frälsningsbönen med människorna i Lokossa. Under öppen himmel i det nattsvarta Afrika ropade till slut den nyfrälsta gruppen ut: Jesus är Herre! Yxan är satt till roten av trädet ”där den store medicinmannen bor”.

Vår kontaktperson Claude Sossa som leder en missionsorganisation i landet hade noggrant förberett en ganska stor gupp själavårdare som genast tog vid och registrerade flitigt de frälsningssökandes namn och adress. Vid bönen för de sjuka kommer en ung man ivrigt upp på plattformen och vittnar om att hans lymfkörtel i armhålan under de sista månaderna hade blivit stor som en tennisboll och fylld med bakterier. Smärtorna hade varit olidliga och han hade knappt kunnat röra armen. Under förbönen i mötet sprack hela varbölden och allt var rann ut. Man kunde se att hans skjorta var helt geggig. Glatt stod han nu och svängde armen inför Lokossas förvånade människor.

Blåsorkestern medlemmar var så glada och började spela så det nästan lät som om det var två läsarsånger på en gång! Men det var generellt sett ett hårt arbete att genomföra kampanjen i Lokossa. De icke kristna var rädda för Guds ljus och höll sig undanmötena. Att predika i Lokossa kändes som att hugga med en hacka i ett berg. Miraklerna som sker i kampanjerna brukar normalt sett dra till sig de ickekristna, men i Lokossa var det nästan som att de icke kristna skydde sig mer och mer för Guds ljus. En man som var lärare vid en av Lokossas skolor vittnade om just denna motvilja till våra möten. För några år sedan hade han blivit ovän med någon som hade valt att hämnas genom att gå och betala en summa pengar till medicinmannen för att han genom Voodoo skulle förbanna läraren med sjukdom. Mannen hade från den dagen haft stark ångest och känt hur en varelse inne i hans ben hela tiden kröp omkring. Men så råkade han komma till vårt första möte i Lokossa och fick höra om Jesus. Han kände hela mötet att han inte hörde hemma i denna för honom nya gemenskap och han var flera gånger på väg att lämna platsen. Men något höll honom kvar och när Rickard bjöd fram till frälsning gick han fram och förbannelsens makt bröts genast i hans liv. Ångesten var borta och krypet i benen upphörde! Den tredje kvällen vände den negativa trenden i mötena något och som ett konkret bönesvar på goda vänners förböner i norden. Nästan 400 människor sökte frälsning och mäktiga under och tecken skedde. Stora utväxter försvann mirakulöst, en alkoholist som var så genom förgiftad efter ett helt livs supande kunde vittna om att alla skakningar var borta och att han för första gången i sitt liv kände sig lycklig! Halleluja! Sammanlagt var det 580 som sökte frälsning i mötena i Lokossa och 10 kunde vittna om omedelbara mirakler. Detta är bara början i Västafrika. I Jesu namn, och till Guds ära, skall den gamle draken jagas bort! Halleluja