I slutet av januari reste Rickard och evangelist Johnny Pettersen till Andaman- & Nicobaröarna i den Indiska oceanen. De var inbjudna av en indisk rörelse som driver mission på dessa öar. Deras ledare, Varughese Mathews och Rickard träffades första gången under 1997. Andamanöarna består av hundratals öar cirka tre timmars flygresa från den indiska östkusten. Man räknar med en befolkning på 250 000 invånare. I huvudstaden Port Blair bor det mest indier, men runt omkring på öarna bor det primitiva stamfolk som aldrig har hört evangeliet. Varughese räknar med att det finns cirka 1000 kristna utspridda på alla öarna. När vi ankom till Port Blair möttes vi direkt av säkerhetspolisen som inte kunde förstå att den indiska ambassaden hade gett oss tillstånd att komma till öarna för att predika evangeliet. Varje dag gjorde de nya försök att stoppa oss. Varje gång såg det lika mörkt ut men tack och pris till Herren - evangeliet blev förkunnat! .

Tre kampanjer på öarna

Vi höll tre kampanjer på öarna - i söder, centralt och i norr. Kampanjen i söder hölls i huvudstaden Port Blair. Kommunhuset var fullsatt med 1000 människor varje kväll, fem kvällar i rad. De lyssnade noggrant till förkunnelsen och varje gång frälsningsinbjudan gick ut så sökte människor sig fram till förbön. Den här gången fick jag uppleva att den helige Ande lät mig fungera på ett speciellt sätt i den profetiska gåvan och kunskapens ord. På det viset var det flera av de nyfrälsta som fick läkedom för sin själ! Käre partner - genom kampanjen var det cirka 400 människor som sökte frälsning! Många blev också helade och några blev befriade från demoner. På förmiddagarna höll vi den första kristna konferensen där 200 troende från alla öarna deltog. Det var oerhört starkt att få vara tillsammans med dessa syskon och undervisa och utmana dem att nå de onådda på öarna. För att komma till kampanjerna i centrala Andaman och den norra delen fick vi resa 12 timmar med buss genom den tjockaste djungel jag har sett. Färden gick bl.a. uppe på höga bergstoppar på 1500 meters höjd! Ibland kunde man se helt nakna infödingar komma ut ur djungeln med en pilbåge i handen. Folkgruppen "Onge" hade strukit lera i ansiktet och bodde för sig själva uppe i träden. Av deras folkgrupp finns det bara 150 människor kvar. Vi fick veta innan vi åkte att det var emot indisk lag att ta kort och vi hade hela tiden säkerhetspoliser runt oss som ville ta oss för något fel. Därför kan vi tyvärr inte visa dig något från alla dessa starka intryck.

Attackerade av jaravaner

När vi kom till en liten by steg några indiska soldater in i vår buss. Soldaterna var med en bit på resan för att beskydda oss. Det visade sig att en folkgrupp negroiter som heter "jaravaner" var på krigsstigen. De hade nu blivit provocerade till våld på grund av ett vägarbete genom deras territorium. I november lyckades de skjuta några bussresenärer till döds med sina pilar. Efter bara någon kilometer var vägen blockerad av 20 jaravaner. Bussen gasade på, tutade och styrde rakt mot folkhopen. Utan att ens blinka stod jaravanerna blixt stilla - vuxna som barn! Jag har aldrig någonsin sett ett liknande mod. Bussen tvärstannade bara några centimeter framför dem - och de jublade över att de klarat att stoppa oss. Också jaravanerna var utan kläder. De var oerhört muskulösa och slängde sig fram och tillbaka i träden som jag bara sett apor göra! Innan soldaterna hann ut ur bussen hade några av dem hoppat upp på taket av bussen och börjat banka och slå på taket för att komma in i bussen. Soldaterna lyckades dock med en del våld avisa dem från vägen så att bussen kunde köra igen. Men de på taket tror jag satt kvar en god stund ....

>> Läs mer